söndag 19 april 2009

Det rödgröna träsket

Den senaste opinionsundersökningen bekräftar den trend som pågått allt sedan socialdemokraterna skapade sin rödgröna allians ihop med vänsterpartiet.

Denna rödgröna allians kan liknas vid ett träsk. I kanterna finns förvisso fast mark att stå på bestående av den i princip enda helt gemensamma åsikten, nämligen att vår nuvarande alliansregering är förfärlig och att den till varje pris måste ersättas vid nästa val.

Rör man sig sedan ut i träsket kommer gungflyn. Denna består i att man vitt och brett lovar att miljarderna skall rulla för allt möjligt och omöjligt. Något ansvar eller någon omtanke om statens finanser i denna gungfly finns inte.

Efter gungflyn kommer sedan den rödgröna sörjan eller geggan. Här bubblar de olika åsikterna upp ur underjorden. Det kan gälla hur den ökande skatten skall tas ut (...för ett är säkert högre skatter blir det), vad som är mest klimatvänligt och om och i så fall vilka bidrag som skall höjas.

Utanför den rödgröna sörjan eller geggan ligger så det bottenlösa träsket. Här finns frågor där oenigheten är total. Det kan gälla EU där vänsterpartiet alljämt är starka motståndare. I detta bottenlösa träsk finns också skolpolitiken där miljöpartiet har en positiv syn på friskolor medan vänsterpartiet är rabiata motståndare. Här finns också synen på hela vårt ekonomiska system där kommunister i vänsterpartiet skall samsas med miljöparti och socialdemokraternas högerflygel som trots allt är för marknadsekonomiska lösningar, om än i starkt reglerad form.

Det är alldeles uppenbart att det är detta träsk väljarna ser. Någon regeringsduglighet står inte att finna i detta. Om man lyckas hoppa sig igenom gungflyet och klafsa sig igenom den rödgröna sörjan eller geggan väntar ändå drunkningen i det bottenlösa träskets mitt.

Nu är det lätt att som vän av vår regerande Allians gripas av övermod och näst intill tro att segern är vunnen. Dock övermod är alltid farligt och segern är långt ifrån vunnen. Ett naturligt nästa steg vore att bilda en valallians. På detta sätt skulle det gemensamma ansvarstagandet ytterligare befästas samtidigit som kontrasten till den rödgröna alliansen skulle öka.

1 kommentar:

  1. Själv skulle jag knappast beskriva mig som en vän av den regerande alliansen, även om den utgör ett acceptabelt alternativ till en röd-grön katastrof. Jag finner det å andra sidan glädjande att vi i dag ser tecken på en annorlunda allians, en svart-grön (grön, inte som skogsmullerier, utan jihad).

    Jag har den senaste tiden analyserat detta fenomen och bidragit med förslag på hur det skulle kunna utvecklas vidare: http://weredsvadligheter.blogspot.com/2009/04/mohamed-omar-den-manliga-konservatismen.html

    SvaraRadera