Utifrån strategin att anfall är bästa försvar framhärdar Wanja Lundby-Wedin i att hon bilvit grundlurad. Detta håller dock inte. Hon har medvetet skrivit på årsredovisningar där ersättningsnivåerna tydlig framgått.
Varför reagerar hon först nu på detta och inte tidigare?
Sanningen är att hon precis som alla andra inblandade i detta spektakel blivt fartblind och inte brytt sig. Det hade varit mycket klädsammare att erkänna detta än att nu försöka "snacka" sig ur problemet vilket inte kommer att hålla i längden.
Dock, spektaklet fortsätter och kommer att hålla på ett bra tag då det sannolikt också kommer att leda till juridiska processer.
Wanja Lundby-Wedin leker med elden och tar en stor risk genom att på detta sätt förlänga lidandet. Hur som helst som vän av Alliansen är det bara att tacka och ta emot att en av de verkliga topprna i socialdemokraternas verkställande utskott kommer att vara "skadeskjuten" inom överskådlig tid.
måndag 30 mars 2009
söndag 29 mars 2009
Politrucken
I TV's agenda framträdde socialdemokraternas ekonomitalesman Östros för att ge sin syn på det pågående spektaklet. Intrycket av framträdandet är att Östros framstår som en sann politruck utsänd att försöka försvara socialdemokraterna i det pågående gatloppet. I ena meningen är han kritisk Wanja Lundby-Wedin och i den andra uttalar han sin respekt. På varje fråga försöker han slingra sig och få fokus på något annat.
Patetiskt är också försöken att i välskräddad kostym och korrekt knuten matchande slips försöka framstå som en genuin arbetare. Hur i all sin dar tror Östros att han ska få någon som helst trovärdighet?
Efter en genuin avrättning i from av kommentarer från Göran Greider småler Östros och försäkrar med klar stämma att den socialdemokratiska ideologiska kompassen ligger fast.
Alliansen är att gratulera som har politruck Östros som motståndare. Göran Greider utryckte något om att det nog försvann 2% i opinionsundersökningarna efter Östros undanglidande svar och nog kan det ligga något i detta.
Patetiskt är också försöken att i välskräddad kostym och korrekt knuten matchande slips försöka framstå som en genuin arbetare. Hur i all sin dar tror Östros att han ska få någon som helst trovärdighet?
Efter en genuin avrättning i from av kommentarer från Göran Greider småler Östros och försäkrar med klar stämma att den socialdemokratiska ideologiska kompassen ligger fast.
Alliansen är att gratulera som har politruck Östros som motståndare. Göran Greider utryckte något om att det nog försvann 2% i opinionsundersökningarna efter Östros undanglidande svar och nog kan det ligga något i detta.
Bonus och rörlig lön
På något sätt har hela hanteringen kring bonusar och förmåner fullständigt spårat ur. Grundproblemet tycks vara att inga eller ganska måttliga prestationskrav kopplats till bonusar och förmåner. Istället har det blivit något som bara adderas till. Följden har blivit ett system som, med rätta, av många betraktas som oskäligt och korrupt. Detta har i sin tur svärtat ned hela grundidén med bonusar, nämligen att det ska tjäna som ett incitament och en sporre att göra extraordinära insatser. Det finns trots allt värden i incitamentssystem som nu, genom dess förfelade och urspårade användning, inom överskådlig tid kommer att vara svårt att dra nytta av.
Om man istället anammar ett tankesätt där lönen för de högsta befattningshavarna delas upp i två delar, en fast och en rörlig, och där den rörliga delen endast erhålls om de ekonomiska målen nås, kan en mer hållbar ersättningsmodell skapas.
Man kan göra tankeexperimentet att den totala ersättningsnivån sätts till de fasta löner som finns idag (vilket för vederbörande personer inte alls är några låga nivåer) och att sedan denna nivå delas upp i två delar, en fast och en rörlig. Så länge det bekymmersamma läget inom ekonomin varar kommer detta de facto leda till lägre löner för många höga befattningshavare. Samtidigt skulle detta vara ett sätt för näringslivet att ta tillbaka förlorad respekt och visa ansvar på samma sätt som t.ex. Metall gör genom det avtal som nyligen slutits.
Om man istället anammar ett tankesätt där lönen för de högsta befattningshavarna delas upp i två delar, en fast och en rörlig, och där den rörliga delen endast erhålls om de ekonomiska målen nås, kan en mer hållbar ersättningsmodell skapas.
Man kan göra tankeexperimentet att den totala ersättningsnivån sätts till de fasta löner som finns idag (vilket för vederbörande personer inte alls är några låga nivåer) och att sedan denna nivå delas upp i två delar, en fast och en rörlig. Så länge det bekymmersamma läget inom ekonomin varar kommer detta de facto leda till lägre löner för många höga befattningshavare. Samtidigt skulle detta vara ett sätt för näringslivet att ta tillbaka förlorad respekt och visa ansvar på samma sätt som t.ex. Metall gör genom det avtal som nyligen slutits.
lördag 28 mars 2009
Spektaklet fortsätter
Så har då Mona Sahlin tagit bladet från munnen och säger sig stödja LO-ordförande Lundby-Wedin.
Hade det nu varit så att Wanja Lundby-Wedins agerande i AMF styrelsen varit en lapsus och hon vid något enstaka tillfälla haft dåligt med tid att läsa skulle detta ha varit, om inte godtagbart, men ändå förståligt. Det LO-ordföranden nu gjort är att år efter år skriva på en årsredovsining där de kritiserade beloppen varit öppet redovisade. Det finns ingen bortförklaring i världen med vilken LO-ordföranden kan påstå att hon inte varit fullt medveten om och accepterat beloppen. Det följer helt och hållet mönstret att säga ett och göra ett annat.
Detta senaste spektakel började då de rödgröna alliansarna, förmodligen i ett desperat försök att vända den allt djupare vågdalen i opinionssiffrorna, nyligen försökt att göra stor sak av bonusar och pensionsvillkor. Nye partisekreteraren skickades till TV's Agenda för att värma upp opinionen samtidigt som en "klang och jubelföreställning" planerades i riksdagen. Så kom då katastrofen, den egna rörelsens företrädare visade sig varken vara bättre eller sämre än det så kritiserade näringslivet. Därefter har i princip allt gått fel och riksdagsdebatten blev en patetisk tillställning där man knappast själva kan ha trott på de teorier som framfördes.
I detta läge kanske man kan tycka att det varit klokt att på snabbast möjliga sätt göra slut på eländet och låta Wanja Lundby-Wedin avgå. Men nej då, här skall tas strid och partiordförande Sahlin ställer upp till försvar. Nytt bränsle tillförs debatten och retar än mer den egna vänsterflygeln där känslorna snart passerat kokpunkten vilket en TV-debatt med Janne Josefsson häromkvällen tydligt visade.
Hade det inte varit för att den rödgröna alliansen faktiskt kan komma att bilda regering efter nästa val (även om det just nu ser lite dystert ut för de som är lagda åt det hållet) hade man som betraktare från sidan kunna betrakta detta spektakel med ett roat leende. Dock, det man inser är att det är en statsministerkandidat som åter visar prov på total avsaknad av politisk fingertoppskänsla och samtidigt ger uttryck för ett ledarskap som är i det närmaste obefintligt. En sådan person har inte förutsättningen att klara av statsministerämbetet.
Sedan kan man väl som en tillskyndare av borgerlig valseger även nästa gång vara glad över att LO-ordföranden stannar och effektivt hindrar alla rödgröna alliansare att försöka framstå som mer "moraliskt högtstående" än vi "vanliga dödliga".
Hade det nu varit så att Wanja Lundby-Wedins agerande i AMF styrelsen varit en lapsus och hon vid något enstaka tillfälla haft dåligt med tid att läsa skulle detta ha varit, om inte godtagbart, men ändå förståligt. Det LO-ordföranden nu gjort är att år efter år skriva på en årsredovsining där de kritiserade beloppen varit öppet redovisade. Det finns ingen bortförklaring i världen med vilken LO-ordföranden kan påstå att hon inte varit fullt medveten om och accepterat beloppen. Det följer helt och hållet mönstret att säga ett och göra ett annat.
Detta senaste spektakel började då de rödgröna alliansarna, förmodligen i ett desperat försök att vända den allt djupare vågdalen i opinionssiffrorna, nyligen försökt att göra stor sak av bonusar och pensionsvillkor. Nye partisekreteraren skickades till TV's Agenda för att värma upp opinionen samtidigt som en "klang och jubelföreställning" planerades i riksdagen. Så kom då katastrofen, den egna rörelsens företrädare visade sig varken vara bättre eller sämre än det så kritiserade näringslivet. Därefter har i princip allt gått fel och riksdagsdebatten blev en patetisk tillställning där man knappast själva kan ha trott på de teorier som framfördes.
I detta läge kanske man kan tycka att det varit klokt att på snabbast möjliga sätt göra slut på eländet och låta Wanja Lundby-Wedin avgå. Men nej då, här skall tas strid och partiordförande Sahlin ställer upp till försvar. Nytt bränsle tillförs debatten och retar än mer den egna vänsterflygeln där känslorna snart passerat kokpunkten vilket en TV-debatt med Janne Josefsson häromkvällen tydligt visade.
Hade det inte varit för att den rödgröna alliansen faktiskt kan komma att bilda regering efter nästa val (även om det just nu ser lite dystert ut för de som är lagda åt det hållet) hade man som betraktare från sidan kunna betrakta detta spektakel med ett roat leende. Dock, det man inser är att det är en statsministerkandidat som åter visar prov på total avsaknad av politisk fingertoppskänsla och samtidigt ger uttryck för ett ledarskap som är i det närmaste obefintligt. En sådan person har inte förutsättningen att klara av statsministerämbetet.
Sedan kan man väl som en tillskyndare av borgerlig valseger även nästa gång vara glad över att LO-ordföranden stannar och effektivt hindrar alla rödgröna alliansare att försöka framstå som mer "moraliskt högtstående" än vi "vanliga dödliga".
Socialdemokratisk förnyelse
Så har då äntligen kommunistledare Ohly fått en belöning för att han gjort vissa smärre eftergifter och fått komma in i det rödgröna finrummet. Idag kan vi läsa om hur partiledare Sahlin och ekonomitalesman Östros lovar höjda skatter om man kommer till makten. Här skall det bli fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. "De rika", vilka nu det är, skall begävas med höjda inkomstskatter. Huruvida senaste steget i jobbskatteavdraget skall får vara kvar eller inte vill man inte uttala sig om utan ber att få återkomma med till hösten. Här skall minsann ingen tro att man går fri från skattechocker.
När partiledare Sahlin tillträdde lovade hon förnyelse. Det hon nu uppvisar prov på är den högskattepolitik som grundlades på 60-talet av Gunnar Sträng. Denna politik kom sedan att urarta allt mer och innebar i sina extermer 102%-iga skatter ("Pomeripossaeffekten"). Vad som hände var att kapital och kapitalägare drevs ur landet. De orimliga inkomstskatterna lade grunden till det omfattande "svartjobbandet" vars effekter vi aldrig kommit ur. Hur många jobb denna huvudlösa politik drev ut ur landet är svårt att överblicka men det rör sig om ett mycket stort antal. Så var det alltså med den förnyelsen.
Dock verkar inte glädjen vara odelad i det rödgröna lägret där visst mummel hörs från mijlöpartiet som helt uppenbart i detta sammanhang förstår grundläggande ekonomiska samband. Det är ju mer kapital och mer kapitalägare vi vill ha in i landet så att de kan investera och inte mindre. Rent statskasse-ekonomiskt finns det inte heller några större belopp att hämta från dessa huvudlösa skatter som kommer att vara kontraproduktiva.
Att föreslå konfiskativa skatter, vilket förmögenhetsskatten är ett exempel på, är givetvis något som tilltalar kommunistledare Ohly. I dennes kommunistiska ideologier, som högst den samme Ohly aldrig tagit klart avtånd ifrån, är konfiskation ett verktyg och medel som också är ett självändamål. Intressant är att notera att Östros pekar på "fördelningspolitik" vilket ibland är en omskrivning av just konfiskation. Att betala skatt på redan beskattade pengar, vilket sker i förmögenhetsskatten, är konfiskation och inget annat. Märk väl att det redan finns kapitalskatter som beskattar avkastningen vilket borde vara tillfyllest.
Att en rödgrön allians skulle leda vårt land i fördärvet är det ingen som helst tvekan om. Det är verligen upprörande att Mona Sahlins tal om förnyelse bytts ut mot följsamhet mot kommunistledare Ohlys värderingar och detta är något som klart måste tydliggöras.
När partiledare Sahlin tillträdde lovade hon förnyelse. Det hon nu uppvisar prov på är den högskattepolitik som grundlades på 60-talet av Gunnar Sträng. Denna politik kom sedan att urarta allt mer och innebar i sina extermer 102%-iga skatter ("Pomeripossaeffekten"). Vad som hände var att kapital och kapitalägare drevs ur landet. De orimliga inkomstskatterna lade grunden till det omfattande "svartjobbandet" vars effekter vi aldrig kommit ur. Hur många jobb denna huvudlösa politik drev ut ur landet är svårt att överblicka men det rör sig om ett mycket stort antal. Så var det alltså med den förnyelsen.
Dock verkar inte glädjen vara odelad i det rödgröna lägret där visst mummel hörs från mijlöpartiet som helt uppenbart i detta sammanhang förstår grundläggande ekonomiska samband. Det är ju mer kapital och mer kapitalägare vi vill ha in i landet så att de kan investera och inte mindre. Rent statskasse-ekonomiskt finns det inte heller några större belopp att hämta från dessa huvudlösa skatter som kommer att vara kontraproduktiva.
Att föreslå konfiskativa skatter, vilket förmögenhetsskatten är ett exempel på, är givetvis något som tilltalar kommunistledare Ohly. I dennes kommunistiska ideologier, som högst den samme Ohly aldrig tagit klart avtånd ifrån, är konfiskation ett verktyg och medel som också är ett självändamål. Intressant är att notera att Östros pekar på "fördelningspolitik" vilket ibland är en omskrivning av just konfiskation. Att betala skatt på redan beskattade pengar, vilket sker i förmögenhetsskatten, är konfiskation och inget annat. Märk väl att det redan finns kapitalskatter som beskattar avkastningen vilket borde vara tillfyllest.
Att en rödgrön allians skulle leda vårt land i fördärvet är det ingen som helst tvekan om. Det är verligen upprörande att Mona Sahlins tal om förnyelse bytts ut mot följsamhet mot kommunistledare Ohlys värderingar och detta är något som klart måste tydliggöras.
fredag 27 mars 2009
Wanjas beslut
Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet tycks Wanja Lundby-Wedin nu bestämt sig för att sitta kvar. "Det vore fegt att avgå" är det skäl som LO-ordföranden anför.
Som borgerligt sinnad väljare och som vän av vår styrande Allians måste man givetvis vara tacksam för Wanja Lundby-Wedins beslut. Att en ledamot av socialdemokraternas verkställande utskott har ett så utomordentligt dåligt omdöme är häpnadsväckande. Socialdemokraternas möjlighet att med trovärdighet kritisera, när man säger ett och gör ett annat, kommer givetvis att vara starkt begränsad så länge LO-ordföranden sitter kvar i socialdemokraternas högsta operativt stryrande organ.
Fortfarande tycks det också vara pinsamt tyst från partiordförande Sahlin. Åter ett bevis på den totala avsaknad av ledarskap som kännetecknar socialdemokraternas topp.
Som borgerligt sinnad väljare och som vän av vår styrande Allians måste man givetvis vara tacksam för Wanja Lundby-Wedins beslut. Att en ledamot av socialdemokraternas verkställande utskott har ett så utomordentligt dåligt omdöme är häpnadsväckande. Socialdemokraternas möjlighet att med trovärdighet kritisera, när man säger ett och gör ett annat, kommer givetvis att vara starkt begränsad så länge LO-ordföranden sitter kvar i socialdemokraternas högsta operativt stryrande organ.
Fortfarande tycks det också vara pinsamt tyst från partiordförande Sahlin. Åter ett bevis på den totala avsaknad av ledarskap som kännetecknar socialdemokraternas topp.
torsdag 26 mars 2009
Monas tystnad
Det är betecknande att Mona Sahlin just nu är helt tyst i debatten kring bonusarna. Till debatten i riksdagen skickas först den tredje nivåns företrädare, alltså varken partiledaren eller den aktuella talesmannen Thomas Östros som tidigare varit så vältalig i den aktuella frågan.
Sanningen är att socialdemokraterna åter gjort bort sig på det allra grövsta sättet. Åter säger man ett och gör ett annat. Ledarskap och ansvartagande är helt uppenbart fullständigt obefintliga begrepp för socialdemokratins ledning. Samma ledning som i nästa val säger sig vilja ha förtroendet att leda vårt land.
Aldrig har socialdemokraternas ledarskap varit så inkompetent, blekt och obefintligt som nu. När det blåser försöker man krypa undan. Dock, var så säkra, väljarna kommer att komma ihåg detta även efter det att stormen mojnat.
Sanningen är att socialdemokraterna åter gjort bort sig på det allra grövsta sättet. Åter säger man ett och gör ett annat. Ledarskap och ansvartagande är helt uppenbart fullständigt obefintliga begrepp för socialdemokratins ledning. Samma ledning som i nästa val säger sig vilja ha förtroendet att leda vårt land.
Aldrig har socialdemokraternas ledarskap varit så inkompetent, blekt och obefintligt som nu. När det blåser försöker man krypa undan. Dock, var så säkra, väljarna kommer att komma ihåg detta även efter det att stormen mojnat.
onsdag 25 mars 2009
Wanjas spektakel
En sak måste man beundra Wanja Lundby-Wedin för, hon är inte rädd för självplågeri.
År ut och år in har hon suttit i AMF's styrelse. Varje år har hon plikttroget skrivit under årsredovisningen som med "millimeternogranhet" anger lön och pensionsavsättningar för VD. Samma Wanja Lundby-Wedin försöker nu påstå att hon blivit lurad och förd bakom ljuset. Hur tror hon att hon kan få någon som helst trovärdighet i detta?
I motsats till detta lägger regeringen fram ett klokt förslag kring statliga bonusar. I intervjuer förklarar statsministern att man tagit lärdomar av det som skett i finanskrisens spår och därför kommit fram till att ändringar måste göras. Så talar endast en erfaren statsman som inte är rädd att erkänna misstag utan som ständigt är beredd att ompröva för landets bästa.
Kontrasten mellan ledamoten av socialdemokraternas verkställande utskott, LO ordförande Wanja Lundby-Wedin och vår kloke och eftertänksamme statsminister är enorm.
Socialdemokrater har en förmåga att säga ett och göra ett annat som säger oerhört mycket om detta parti och dess syn på politik. Det skedda stärker ytterligare Alliansen vilket är att välkomna.
År ut och år in har hon suttit i AMF's styrelse. Varje år har hon plikttroget skrivit under årsredovisningen som med "millimeternogranhet" anger lön och pensionsavsättningar för VD. Samma Wanja Lundby-Wedin försöker nu påstå att hon blivit lurad och förd bakom ljuset. Hur tror hon att hon kan få någon som helst trovärdighet i detta?
I motsats till detta lägger regeringen fram ett klokt förslag kring statliga bonusar. I intervjuer förklarar statsministern att man tagit lärdomar av det som skett i finanskrisens spår och därför kommit fram till att ändringar måste göras. Så talar endast en erfaren statsman som inte är rädd att erkänna misstag utan som ständigt är beredd att ompröva för landets bästa.
Kontrasten mellan ledamoten av socialdemokraternas verkställande utskott, LO ordförande Wanja Lundby-Wedin och vår kloke och eftertänksamme statsminister är enorm.
Socialdemokrater har en förmåga att säga ett och göra ett annat som säger oerhört mycket om detta parti och dess syn på politik. Det skedda stärker ytterligare Alliansen vilket är att välkomna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
