Spektaklet fortsätter

Så har då Mona Sahlin tagit bladet från munnen och säger sig stödja LO-ordförande Lundby-Wedin.

Hade det nu varit så att Wanja Lundby-Wedins agerande i AMF styrelsen varit en lapsus och hon vid något enstaka tillfälla haft dåligt med tid att läsa skulle detta ha varit, om inte godtagbart, men ändå förståligt. Det LO-ordföranden nu gjort är att år efter år skriva på en årsredovsining där de kritiserade beloppen varit öppet redovisade. Det finns ingen bortförklaring i världen med vilken LO-ordföranden kan påstå att hon inte varit fullt medveten om och accepterat beloppen. Det följer helt och hållet mönstret att säga ett och göra ett annat.

Detta senaste spektakel började då de rödgröna alliansarna, förmodligen i ett desperat försök att vända den allt djupare vågdalen i opinionssiffrorna, nyligen försökt att göra stor sak av bonusar och pensionsvillkor. Nye partisekreteraren skickades till TV's Agenda för att värma upp opinionen samtidigt som en "klang och jubelföreställning" planerades i riksdagen. Så kom då katastrofen, den egna rörelsens företrädare visade sig varken vara bättre eller sämre än det så kritiserade näringslivet. Därefter har i princip allt gått fel och riksdagsdebatten blev en patetisk tillställning där man knappast själva kan ha trott på de teorier som framfördes.

I detta läge kanske man kan tycka att det varit klokt att på snabbast möjliga sätt göra slut på eländet och låta Wanja Lundby-Wedin avgå. Men nej då, här skall tas strid och partiordförande Sahlin ställer upp till försvar. Nytt bränsle tillförs debatten och retar än mer den egna vänsterflygeln där känslorna snart passerat kokpunkten vilket en TV-debatt med Janne Josefsson häromkvällen tydligt visade.

Hade det inte varit för att den rödgröna alliansen faktiskt kan komma att bilda regering efter nästa val (även om det just nu ser lite dystert ut för de som är lagda åt det hållet) hade man som betraktare från sidan kunna betrakta detta spektakel med ett roat leende. Dock, det man inser är att det är en statsministerkandidat som åter visar prov på total avsaknad av politisk fingertoppskänsla och samtidigt ger uttryck för ett ledarskap som är i det närmaste obefintligt. En sådan person har inte förutsättningen att klara av statsministerämbetet.

Sedan kan man väl som en tillskyndare av borgerlig valseger även nästa gång vara glad över att LO-ordföranden stannar och effektivt hindrar alla rödgröna alliansare att försöka framstå som mer "moraliskt högtstående" än vi "vanliga dödliga".