I SvD idag stå det att läsa om den rödgröna alliansen budget alternativ.
Som väntat har man inget gemensamt förslag. Det som istället visar sig är stora oenigheter dels kring hur krisen skall hanteras och dels kring skattepolitiken där den rödgröna geggan verkar vara alldeles ovanligt slafsig.
Om dessa partier inte ens kan komma överens i opposition, när man vet att det inte finns någon risk för att politiken skall genomföras, hur skall man då komma överens i regeringsställning där man måste stå för sin politik?
Vi befinner oss mitt uppe i en av de värsta kriserna i modern tid. I en sådan situation krävs ansvarstagande. De rödgrönas splittrade agerande i denna situation kan inte betecknas som något annat än ett totalt fiasko. De rödgröna har absolut ingen trovärdighet.
onsdag 29 april 2009
söndag 19 april 2009
Det rödgröna träsket
Den senaste opinionsundersökningen bekräftar den trend som pågått allt sedan socialdemokraterna skapade sin rödgröna allians ihop med vänsterpartiet.
Denna rödgröna allians kan liknas vid ett träsk. I kanterna finns förvisso fast mark att stå på bestående av den i princip enda helt gemensamma åsikten, nämligen att vår nuvarande alliansregering är förfärlig och att den till varje pris måste ersättas vid nästa val.
Rör man sig sedan ut i träsket kommer gungflyn. Denna består i att man vitt och brett lovar att miljarderna skall rulla för allt möjligt och omöjligt. Något ansvar eller någon omtanke om statens finanser i denna gungfly finns inte.
Efter gungflyn kommer sedan den rödgröna sörjan eller geggan. Här bubblar de olika åsikterna upp ur underjorden. Det kan gälla hur den ökande skatten skall tas ut (...för ett är säkert högre skatter blir det), vad som är mest klimatvänligt och om och i så fall vilka bidrag som skall höjas.
Utanför den rödgröna sörjan eller geggan ligger så det bottenlösa träsket. Här finns frågor där oenigheten är total. Det kan gälla EU där vänsterpartiet alljämt är starka motståndare. I detta bottenlösa träsk finns också skolpolitiken där miljöpartiet har en positiv syn på friskolor medan vänsterpartiet är rabiata motståndare. Här finns också synen på hela vårt ekonomiska system där kommunister i vänsterpartiet skall samsas med miljöparti och socialdemokraternas högerflygel som trots allt är för marknadsekonomiska lösningar, om än i starkt reglerad form.
Det är alldeles uppenbart att det är detta träsk väljarna ser. Någon regeringsduglighet står inte att finna i detta. Om man lyckas hoppa sig igenom gungflyet och klafsa sig igenom den rödgröna sörjan eller geggan väntar ändå drunkningen i det bottenlösa träskets mitt.
Nu är det lätt att som vän av vår regerande Allians gripas av övermod och näst intill tro att segern är vunnen. Dock övermod är alltid farligt och segern är långt ifrån vunnen. Ett naturligt nästa steg vore att bilda en valallians. På detta sätt skulle det gemensamma ansvarstagandet ytterligare befästas samtidigit som kontrasten till den rödgröna alliansen skulle öka.
Denna rödgröna allians kan liknas vid ett träsk. I kanterna finns förvisso fast mark att stå på bestående av den i princip enda helt gemensamma åsikten, nämligen att vår nuvarande alliansregering är förfärlig och att den till varje pris måste ersättas vid nästa val.
Rör man sig sedan ut i träsket kommer gungflyn. Denna består i att man vitt och brett lovar att miljarderna skall rulla för allt möjligt och omöjligt. Något ansvar eller någon omtanke om statens finanser i denna gungfly finns inte.
Efter gungflyn kommer sedan den rödgröna sörjan eller geggan. Här bubblar de olika åsikterna upp ur underjorden. Det kan gälla hur den ökande skatten skall tas ut (...för ett är säkert högre skatter blir det), vad som är mest klimatvänligt och om och i så fall vilka bidrag som skall höjas.
Utanför den rödgröna sörjan eller geggan ligger så det bottenlösa träsket. Här finns frågor där oenigheten är total. Det kan gälla EU där vänsterpartiet alljämt är starka motståndare. I detta bottenlösa träsk finns också skolpolitiken där miljöpartiet har en positiv syn på friskolor medan vänsterpartiet är rabiata motståndare. Här finns också synen på hela vårt ekonomiska system där kommunister i vänsterpartiet skall samsas med miljöparti och socialdemokraternas högerflygel som trots allt är för marknadsekonomiska lösningar, om än i starkt reglerad form.
Det är alldeles uppenbart att det är detta träsk väljarna ser. Någon regeringsduglighet står inte att finna i detta. Om man lyckas hoppa sig igenom gungflyet och klafsa sig igenom den rödgröna sörjan eller geggan väntar ändå drunkningen i det bottenlösa träskets mitt.
Nu är det lätt att som vän av vår regerande Allians gripas av övermod och näst intill tro att segern är vunnen. Dock övermod är alltid farligt och segern är långt ifrån vunnen. Ett naturligt nästa steg vore att bilda en valallians. På detta sätt skulle det gemensamma ansvarstagandet ytterligare befästas samtidigit som kontrasten till den rödgröna alliansen skulle öka.
lördag 18 april 2009
Kommunistiska dumheter
Vänsterpartiet föreslår nu 12 års skolplikt. Man kan fundera över varför detta är så viktigt när redan uppåt 99 procent går vidare till gymnasiet. Kan det inte vara så att denna kvarvarande enda procent av olika skäl kanske varken vill eller har behov av att gå gymnasiet?
Dock, för vänsterpartiet, kommunismens arvtagare, är likformigheten in i minsta detalj oerhört viktig. Här får ingen avvika här skall all följa mönstret. Det är precis enligt de teorier som tillämpats där kommunismen fått verka.
För kommunismen är tvång en metod och då är det helt följdriktigt att kommunismens svenska företrädare i form av vänsterpartiet också propagerar för denna metod.
Dock, för vänsterpartiet, kommunismens arvtagare, är likformigheten in i minsta detalj oerhört viktig. Här får ingen avvika här skall all följa mönstret. Det är precis enligt de teorier som tillämpats där kommunismen fått verka.
För kommunismen är tvång en metod och då är det helt följdriktigt att kommunismens svenska företrädare i form av vänsterpartiet också propagerar för denna metod.
onsdag 8 april 2009
Monas utförsåkning
En ny undersökning i Aftonbladet ger vid handen att Mona Sahlin fortsätter att med en rasande fart tappa i förtroende. Förtroendet är nu 27 procent (minus 9 procent sedan föregående mätning) och det är endast kommunistledare Ohly som har lägre förtroende.
Det få kommer ihåg i debatten är att Mona Sahlin redan i mitten på 90-talet, när efterträdare skulle utses efter Ingvar Carlsson, av olika skäl valdes bort och ansågs olämplig. Detta var dock glömt när det blev dags för efterträdare efter Göran Persson. Men märk väl att Mona Sahlin var en "föredetting" redan när hon utsågs till partiledare. Idag är den positiva energi som Mona Sahlin utstrålade i yngre dagar helt bortblåst. Allra tydligast framstår detta när hon skall tala om och debattera ekonomi då hennes framförande verkar hel oengagerat. I senaste debatten med Statsministern talade hon, åtminstone i debattens ekonomiska passager, entonigt och nästan stakade sig. Här fanns inget glödande enagemang.
Det vi nu ser ett prov på är hur riskablet det är att utse en "föredetting". Mona har säkert sina kvaliteter men dessa finns inte inom yrkeskrået oppositionsledare och än mindre i yrkesskrået statsminster.
Sedan kan man ju som varm vän av Alliansen bara glädja sig för varje dag som Mona Sahlin sitter kvar då detta på inget sätt minskar chanserna för en lyckosm utgång även av nästa val.
Det få kommer ihåg i debatten är att Mona Sahlin redan i mitten på 90-talet, när efterträdare skulle utses efter Ingvar Carlsson, av olika skäl valdes bort och ansågs olämplig. Detta var dock glömt när det blev dags för efterträdare efter Göran Persson. Men märk väl att Mona Sahlin var en "föredetting" redan när hon utsågs till partiledare. Idag är den positiva energi som Mona Sahlin utstrålade i yngre dagar helt bortblåst. Allra tydligast framstår detta när hon skall tala om och debattera ekonomi då hennes framförande verkar hel oengagerat. I senaste debatten med Statsministern talade hon, åtminstone i debattens ekonomiska passager, entonigt och nästan stakade sig. Här fanns inget glödande enagemang.
Det vi nu ser ett prov på är hur riskablet det är att utse en "föredetting". Mona har säkert sina kvaliteter men dessa finns inte inom yrkeskrået oppositionsledare och än mindre i yrkesskrået statsminster.
Sedan kan man ju som varm vän av Alliansen bara glädja sig för varje dag som Mona Sahlin sitter kvar då detta på inget sätt minskar chanserna för en lyckosm utgång även av nästa val.
måndag 6 april 2009
Äktenskapet mellan (s) och LO
En stilla förhoppning är att det pågående spektaklet kring Vanja Lundby-Wedin får till följd att den djupa relationen mellan socialdemokraterna och LO upplöses. Hade denna skiljsmässa varit avklarad hade ju Mona Sahlin och hennes vänner i den socialdemokratiska ledningen inte på samma sätt som nu direkt kunnat relateras till LO-ordförandens tvivelaktiga eskapader.
Enligt LO's egen valanalys röstade 58 procent av LO-medlemmarma på socialdemokraterna i senaste valet. Detta innebär att 42 procent av LO-medlemmarna röstade på något annat parti. Ändå tvingas alla genom medlemsavgifter stödja socialdemokraternas valkampanjer. Ur ett demokratiskt perspektive är detta mycket tvivelaktigt i synnerhet som vi har ett regelsystem på arbetsmarknaden baserat på kollektivavtal som ger facket roller som i praktiken förutsätter att alla är medlemmar av facket. Vi vet också hur omhuldade kollektivavtalen är vilket är mer visar på absurditeten i den nära relationen mellan socialdemokrater och LO.
Det fanns en tid då LO hade oförskämdheten att kollektivansluta medlemmar till socialdemokraterna utan att individerna tillfrågades. Denna tid är lyckligtvis förbi men nu är det dags att ta nästa steg nämligen att bryta de korrupta banden mellan LO och socialdemokratin.
Om vi skall ha en stark fackföreningsrörelse och om vi skall behålla en modell där kollektivavtal är en fundamental del av villkoren på arbetsmarknaden ja då måste vi ha en fri fackföreningsrörelse.
Enligt LO's egen valanalys röstade 58 procent av LO-medlemmarma på socialdemokraterna i senaste valet. Detta innebär att 42 procent av LO-medlemmarna röstade på något annat parti. Ändå tvingas alla genom medlemsavgifter stödja socialdemokraternas valkampanjer. Ur ett demokratiskt perspektive är detta mycket tvivelaktigt i synnerhet som vi har ett regelsystem på arbetsmarknaden baserat på kollektivavtal som ger facket roller som i praktiken förutsätter att alla är medlemmar av facket. Vi vet också hur omhuldade kollektivavtalen är vilket är mer visar på absurditeten i den nära relationen mellan socialdemokrater och LO.
Det fanns en tid då LO hade oförskämdheten att kollektivansluta medlemmar till socialdemokraterna utan att individerna tillfrågades. Denna tid är lyckligtvis förbi men nu är det dags att ta nästa steg nämligen att bryta de korrupta banden mellan LO och socialdemokratin.
Om vi skall ha en stark fackföreningsrörelse och om vi skall behålla en modell där kollektivavtal är en fundamental del av villkoren på arbetsmarknaden ja då måste vi ha en fri fackföreningsrörelse.
söndag 5 april 2009
Paniken sprider sig
Att socialdemokraterna är djup skakade framgår av den senaste utvecklingen i det Lundby-Wedinska spektaklet. Wanja Lundby-Wedin uppmanas av sin partiordförande att lämna diverse styrelser varpå ett telefonmöte prompt inkallas där styrelseavhoppen tillkännages.
Visst är det absurt hur den så kallade fackliga-politiska samverkan fungerar. En fackföreningsrörelse, i form av LO, som i teorin skall vara till för alla och oberoende av partitillhörighet, tar uttryckliga order från det parti man är så kopplat till. Säkert hade likväl det omvända kunna ha skett om det istället varit partiordförande Sahlin som gjort bort sig. Här finns en symbios som ur ett rent demokratiskt perspektiv är oerhört tveksam.
Man undrar vad nästa akt i det Lundby-Wedinska spektaklet kommer att innehålla....
Visst är det absurt hur den så kallade fackliga-politiska samverkan fungerar. En fackföreningsrörelse, i form av LO, som i teorin skall vara till för alla och oberoende av partitillhörighet, tar uttryckliga order från det parti man är så kopplat till. Säkert hade likväl det omvända kunna ha skett om det istället varit partiordförande Sahlin som gjort bort sig. Här finns en symbios som ur ett rent demokratiskt perspektiv är oerhört tveksam.
Man undrar vad nästa akt i det Lundby-Wedinska spektaklet kommer att innehålla....
lördag 4 april 2009
Monas bekymmer
Dagens opinionsmätning är knappast någon roande läsning för (s)-partiledare Sahlin. Raset är nu så totalt att det lär sända kalla kårar genom (s)-partiledarens ryggrad. Partiet får dryga 30 procent och partiledaren själv får ett förtroende på rekordlåga 20 procent. Nu är socialdemokraterna, trots den värsta krisen i mannaminne, inte ens största parti. Kriser av det slag som nu pågår borde innebära stora möjligheter för oppositionen men just nu verkar det ändå gå fullständigt fel.
Nu skall man ha klart för sig att opinionsmätningar är just mätningar och inga val. Att ta ut segern i förskott skulle därför vara ett allvarligt misstag. Dock trenden som sådan är tydlig och intressant och otvivelaktigt är att den ger alla oss som tror på Allianansens förmåga inspiration inför framtiden.
En förklaring är givetvis att väljarna är bra mycket mer intelligenta än vad retorik-arkitekterna bakom den rödgröna rörans allians insett. Även om man inte skyller den globala krisen som sådan på Alliansen så tycks man ändå på allvar mena att alla dess svenska effekter är Alliansens fel. Hade bara miljarderna fått rulla hade vi inte sett av någon kris är det intryck man får när man lyssnar på företrädarna för den rödgröna rörans allians. Argumentationen är så ihålig att den genomskådas av de flesta varför hela agerandet framstår som högst patetiskt.
Ytterligare en förklaring är att socialdemokraterna idag har den svagaste ledning som man någonsin haft, Mona Sahlin talar entonigt och utan engagemang i debatter mot Statsministern, partisekreterare Baylan sprider ogenomtänkta uttalanden ifrån sig vid fel tidpunkt och ekonomitalesman Östros, gläfser som en hund på allt vad Alliansen gör eller inte gör och framstår därför allt mer som en fullfjädrad politruck.
Slutligen spelar givetvis spektaklet kring Wanja Lundby-Wedin, ledamot av socialdemokraternas högsta ledning, en stor roll i det just nu pågående eländet. Genom sitt beslut att sitta kvar har hon för lång tid framåt blockerat all form av argumentation som försöker få vänsterblocket att framstå som mer morliskt framstående.
Nu skall man ha klart för sig att opinionsmätningar är just mätningar och inga val. Att ta ut segern i förskott skulle därför vara ett allvarligt misstag. Dock trenden som sådan är tydlig och intressant och otvivelaktigt är att den ger alla oss som tror på Allianansens förmåga inspiration inför framtiden.
En förklaring är givetvis att väljarna är bra mycket mer intelligenta än vad retorik-arkitekterna bakom den rödgröna rörans allians insett. Även om man inte skyller den globala krisen som sådan på Alliansen så tycks man ändå på allvar mena att alla dess svenska effekter är Alliansens fel. Hade bara miljarderna fått rulla hade vi inte sett av någon kris är det intryck man får när man lyssnar på företrädarna för den rödgröna rörans allians. Argumentationen är så ihålig att den genomskådas av de flesta varför hela agerandet framstår som högst patetiskt.
Ytterligare en förklaring är att socialdemokraterna idag har den svagaste ledning som man någonsin haft, Mona Sahlin talar entonigt och utan engagemang i debatter mot Statsministern, partisekreterare Baylan sprider ogenomtänkta uttalanden ifrån sig vid fel tidpunkt och ekonomitalesman Östros, gläfser som en hund på allt vad Alliansen gör eller inte gör och framstår därför allt mer som en fullfjädrad politruck.
Slutligen spelar givetvis spektaklet kring Wanja Lundby-Wedin, ledamot av socialdemokraternas högsta ledning, en stor roll i det just nu pågående eländet. Genom sitt beslut att sitta kvar har hon för lång tid framåt blockerat all form av argumentation som försöker få vänsterblocket att framstå som mer morliskt framstående.
Spektaklet utvidgas
LO-mannen Erland Olausson, han som var med i AMF styrelses ersättningskommitte och fick till det beramde pensionsavtalet vars villkor Wanja Lundby-Wedin inte hade en aning om , verkar nu själv vara på väg in i ett blåsväder.
Högst densamme Olausson höjer sin lön med 32000 kr 6 månader innan han går i pension (vid 60 år ålder). Hela löneökningen tas med vid pensionsberäkningen. Konstruktionen har godkänt av LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin. Förklaringsmodellen är att Olausson går tillbaka till en gammal tjänst som chefsjurist och måhända ligger det något i detta. Kommunistledare Ohly verkar dock inte lika övertygad om detta om man får tro den kommentar som ges i dagens Expressen.
Hur det än är med själva sakfrågan är det ytterligare ett tecken på att LO, i likhet med många andra "laborerar" med modeller kring löner och pensionsvillkor. Det är detta som är hela kärnan i problematiken, vitt och brett skall andra kritiseras medan man själva säger sig ha alldeles torrt på fötterna. Nu visas det gång på gång att LO inte alls lever som man lär utan säger ett och gör ett annat.
Inte är det konstigt att det mullrar ute i stugorna.
Högst densamme Olausson höjer sin lön med 32000 kr 6 månader innan han går i pension (vid 60 år ålder). Hela löneökningen tas med vid pensionsberäkningen. Konstruktionen har godkänt av LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin. Förklaringsmodellen är att Olausson går tillbaka till en gammal tjänst som chefsjurist och måhända ligger det något i detta. Kommunistledare Ohly verkar dock inte lika övertygad om detta om man får tro den kommentar som ges i dagens Expressen.
Hur det än är med själva sakfrågan är det ytterligare ett tecken på att LO, i likhet med många andra "laborerar" med modeller kring löner och pensionsvillkor. Det är detta som är hela kärnan i problematiken, vitt och brett skall andra kritiseras medan man själva säger sig ha alldeles torrt på fötterna. Nu visas det gång på gång att LO inte alls lever som man lär utan säger ett och gör ett annat.
Inte är det konstigt att det mullrar ute i stugorna.
torsdag 2 april 2009
Vänsterns vandaler
På det pågående G20-mötet går som vanligt vänsterns vandaler bärsärkagång.
En sak är väl om man har andra åsikter och på olika fredliga sätt ger uttryck för detta. Att gå fram med skadegörelse, stenkastning och falskkastning är något helt annat. Detta visar bara hur djupt demokratiföraktande dessa vänsterns vandaler är.
Av någon outgrundlig anledning anser man inte att världens ledare, de flesta av dem demokratiskt valda, skall få träffas. I en kris som denna är det viktigare än någonsin att världens ledare träffas och samtalar. Men inte, denna självklara rättighet ställer inte detta gatans röda gangstergäng upp på. Vad man har att komma med själva står dock skrivit i stjärnorna. Om man till äventyrs har något mer konkret budskap än att sprida bråk och vandalism blockerar man effektivt detta själva genom att se till att våldet ges all fokus.
Denna demokratiföraktande extremvänster är i sanning värd all avsky.
En sak är väl om man har andra åsikter och på olika fredliga sätt ger uttryck för detta. Att gå fram med skadegörelse, stenkastning och falskkastning är något helt annat. Detta visar bara hur djupt demokratiföraktande dessa vänsterns vandaler är.
Av någon outgrundlig anledning anser man inte att världens ledare, de flesta av dem demokratiskt valda, skall få träffas. I en kris som denna är det viktigare än någonsin att världens ledare träffas och samtalar. Men inte, denna självklara rättighet ställer inte detta gatans röda gangstergäng upp på. Vad man har att komma med själva står dock skrivit i stjärnorna. Om man till äventyrs har något mer konkret budskap än att sprida bråk och vandalism blockerar man effektivt detta själva genom att se till att våldet ges all fokus.
Denna demokratiföraktande extremvänster är i sanning värd all avsky.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
