Så fick då det Lundby-Wedinska spektaklet sin naturliga fortsättning. Aldrig någonsin har väl en LO-ordförande blivit utbuad på självaste Norra Bantorget en första maj. Minst sagt förödmjukande för Wanja Lundby-Wedin, hon som gör ett och säger ett annat.
Vidare nås vi av rapporter från skilda delar av landet där första majfirandet bojkottas av fackföreningar och andra. Detta är fullt förståligt. En hycklande LO-ordförande är nog inget som fackföreningarna önskar sig första maj. Följdriktigt har också minst ett trettiotal fackföreningsordförander krävt Lundby-Wedins avgång.
Överhuvudtaget verkar det röda första majfirandet varit ganska avslaget. Av inslagen i TV-nyheterna att dömma lät inte heller M. Sahlin särskilt övertygande i den miljardrullning hon propagerade för.
För en som ser på dagens första majfirande lite från sidan ger det hela ett något patetiskt intryck. Det röda flaggorna må stå för arbetarrörelsens tradition men samtidigt finns det många i vårt land som i andra länder fått erfara kommunistiskt förtryck och för dessa väcker de röda flaggorna helt andra associationer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar